Ultraljud
Idag var det dags för ultraljud. Det görs vanligen runt vecka 17, och så även i vårt fall. Trodde vi.
"Det var en liten en", sa barnmorskan när hon hade lokaliserat Alfa. "Vilken vecka är ni i, sa ni?"
Vi trodde att vi var i vecka 16, men av fostrets storlek att döma (det är ungefär lika långt som Annas lillfinger) så har vi inte kommit längre än till vecka 12. Allt ser dock normalt ut enligt barnmorskan, och det första jag såg av Alfa var en liten spontan frivolt.
Det häftigaste var nog att se hjärtat slå. Det ligger faktiskt en livs levande liten bebis där inne.
Det är sannolikt Annas oregelbundna lingonveckor som spelat oss ett litet spratt med tiderna, så leveransdatum är nu framskjutet till den 27 september. Jag skulle kunna skriva något om att det innebär att tomten kom på fler än ett sätt i julas, men eftersom jag är väldigt pryd av mig så avstår jag från det.
För er som undrar var bilden egentligen föreställer så är det alltså själva ultraljudet. Fostret är i mitten av bilden och ligger med huvudet nedåt.